Jag har bestämt mig för att starta denna blogg i första hand i egenterapeutiskt syfte. Att skriva är en form av sortering av intryck för mig och ett sätt att få tillbaka fokus och hitta strukturen i livet då det "krisar"
Sen, då jag tänkte ett steg längre, inser jag ju att det möjligen kan vara någon annan som genomgår en separation, som kan få sig ett och annat igenkännande leende tillgodo, eller bekräftelse på att han/hon trots allt inte är ensam med sina mänskliga känslor.
Då jag är just inleder min tredje separation här i livet ~ den andra formella skilsmässan, är jag väl något av ett proffs på området. Om man nu kan bli det. Då jag separerade från min andra man, sambo, för drygt tio år sedan sa han:
"Du som vet hur man gör..."
Då hade jag en skilsmässa i bagaget. Nu är tio år senare har jag alltså både en skilsmässa och en separation från en sambo bakom mig. Då det är tio år emellan så kan jag ju ändå ifrågasätta hur pass rutinmässigt det kan anses vara ;-)
Jag gör en jämförelse med att föda barn faktiskt. Ingen förlossning är den andra lik, inte har mina fem varit det i allafall. Och ingen skilsmässa/separation från en partner är den andra lik heller, såvitt jag kan avgöra det.
Tycker mig dock se en viss trend i de faser som ska gås igenom då man är på väg bort från varandra.
Till att börja med ska man ju bestämma sig för när det är nog...
Andra bloggar om: foto, landskapsvy, skilsmässa, separation
